
Ta din väska och dina tankar och spring. För tåget
Åker alltid för tidigt.
Rälsen verkar skynda på och
Alla linjer suddas ut tills det att
Rörigheten är uppenbar.
Får man välja själv finns
Risken att man blir besviken.
Ånger gnager under den
Nakna huden men på
Ytan ler solen.
Tragik.
Trafik. Det kalla
Regnet faller som småsten.
Ekar mot tomma gator och blodfläckade
Rännstenar.
Ytterst. Innerst. Du har fastnat i
Mitten.
Damm på dina läppar och
Ett rep om din hals.
Nu… NU!

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar