Det jag tror på kan ingen ta ifrån mig.
Jag ska låta mitt slagord eka genom varenda liten cell

Jag ska drömma och Leva.

Förändra världen.

För jag har lovat. Och löften håller man.

Idag har jag skaffat blogg. Sedan ville jag inte skriva i den. För jag hittade inget värt att skriva. Kändes som om det borde vara något genomtänkt, något djupt och tänkvärt. Och just idag har jag inget sånt att skriva. Mellan knaprande av huvudvärkstabletter och tittande på Mumin med min kära brorsdotter Ginger har jag haft ett stort behov av att skriva. En dikt, blaj-blaj, novell, vad som helst, ord på papper, tankar och känslor. Men jag förblev lika tom som mitt papper. Kanske gäller det ibland att bara släppa allt. Att låta bli att tänka på vad det borde bli. Att låta bli att tänka att det borde bli något över huvud taget. Att bara släppa taget. Skrämmande? En smak av frihet? Rogivande? Jag vet inte. Oftast är det svårt i alla fall.

Värdelöst värdelöst
Är det löst?
VÄRDELÖST
ä
r
d
e
l
ö
s
t
Ärelöst
Är det tröst…? Värdelöst.
Genomfört.
Värdelöst.

Det är inte bra, men jag vet inte om jag tycker att det ska vara det heller.